Myser på terrassen efter ännu en dag med vår kära mäklare Sonia som idag har lagt ned 4 timmar på oss. Har sett olika områden och säkert 10 olika boenden. Det börjar bli svårt att hålla isär alla hus som vi nu har sett. Stora terrasser med utsikt över hav och stad är nu vardagsmat det är inte klokt vad många olika hus det finns, nära havet eller längre upp med180 graders vy mot medelhavet. Nära beachen eller med rejäl träning upp för Almijarabergen. Priset stiger ju närmare Burriana du kommer. Vi landar till slut på vår terrass och den utsikten är ju strålande. Kan tänka oss att bo här men det är tyvärr bara ett sovrum. Två är nog ett måste. Ett glas vin i solnedgången innan vi tar sista bussen ned till stan sitter perfekt. Hade igentligen tänkt att kolla in matchen på en liten Irländsk pub på Calle Carabeo men eftersom bussen inte stannade där vi trodde så hamnar vi vid Torrecilla och nära Tuttifrutti torget där Dubliners ligger och säkert 40 Irländare har bänkat sig för att se matchen. Vi anländer precis vid avspark och hittar ett bord inne vid baren med en tv närmast oss. Beställer en varsin paint och strax därefter även något att äta. Kycklingfilé som anländer perfekt till halvlekspaus. För att vara en pub är det riktigt bra mat, att Sverige har 1-1 är väl bara en bonus. Första halvtimmen är ju en ren pina, men från målet som är ju rejält snyggt som jag mycket noga talar om för min granne som är Irländare är det vi som tar över en del. Att jag skriker lite extra när ett - ett målet kommer ursäktar jag mig för. Jahaa är du svensk frågar han bredvid mig, ja vad tror du säger hans kompis lite lagom putt. En ny paint och matchen känns mer som vår och när Anders Svensson sätter tvåan är jag väldigt försiktig i mitt firande. Min granne har väldigt noga talat om för mig att Irland måste ha tre poäng med sig för att ha en chans. Just då är det väldigt långt borta att de går vidare. När slutsignalen går reser sig båda två och jag förstår deras känslor samtidigt säger de artigt tack och adjö, typiskt Irländare. Hade det vare Engelsmän så tror jag det varit annorlunda. Hhmmmm kanske jag generaliserar eller....
Vi känners oss upprymda och lagom svenska efter segern. Vi tar oss ut på en större calle och vinkar in en taxi. Ikväll får vi ta oss lyxen på att åka upp för bergssluttningen. Några minuter senare är vi uppe utanför vår adress för en kostnad av 7 Euro. Bekvämt och helt utan svett tar vi de sista trappstegen upp till vårt boende. Terrassen är bara så där inbjudande som det kan vara en sommarkväll när temperaturen har landat på 25 grader och en kopp kaffe, jaa faktiskt, en kopp kaffe kan smaka så enormt gott. Det är sanslöst skönt att gå och lägga sig med båda terrassdörrarna öppna och enbart lakan utan täcke. Vi somnar gott.. hoppas ni också gör så! Vi återkommer... ni läser när ni får lust. Qué dia tan bueno
