Lunes por la mañana
Har nog varit här tillräckligt länge för att börja skapa en vardag. Saknaden efter gympass börjar bli stark och träna i grupp i synnerhet. Första gången vi var i Nerja 2008 bodde vi nära ett gym och skojade då om att vi skulle gå dit. Nu är det allvar...09.15 nu ska vi dit. Upp på hojarna, ryggan packad med strandprylar och gymkläder på kroppen. Rullar nästan utan ett ända tramptag och i receptionen..jaaa, i receptionen får vi ett eget cykelställ. Måste kolla med Worldclass om de också kan fixa ett cykelställ åt oss i receptionen. Så himla praktiskt. Inga lås här inte. Full koll på cyklarna hela tiden.
Köper ett pass för 8 euro/person.. ZUMBA. När vår Spanska "fröken" kommer in i salen är det naturligtvis oss hon kommer fram till först och undrar om vi har dansat tidigare. Javisst svarar vi men inte här i Nerja och inte på det här gymmet. Svaret blir inte oväntat, zumba är zumba vart man än är. Tack för det... kanske det är lite annorlunda med spansktalande ledning, hmm skulle nog tro det men säger ingenting. Passet startar lite lagom med uppvärmning strechning. Sedan drar det igång på allvar. Det tar inte så lång tid så börjar den välbekanta svetten komma krypande.
Vi är ca 20 stycken och faktiskt en äldre man som gör sitt bästa för att hänga med. Vår fröken är duktig och ska jag jämföra passen med zumban hemma är det här ett strå vassare när det gäller koreografin. Mer inslag av flamenco och tjurfäktning mm. Nu strilar svetten ned och golvet runt omkring börjar att få blöta fläckar.
Mellan två låtar blir det lite konversation hur halt det kan bli om inte någon torkar upp snart. Fröken hämtar helt enkelt en mopp (precis som finns hemma på gymmet) Jag torkar vant av så fortsätter passet. Mopp på spanska heter -MOPPA- ibland är språket så lätt. Vi hänger med i stort sett utan problem. Något steg här och där i vändningarna men vadå det är ju första gången på det här passet. Avslutningen sker med att alla springer in och ställer sig i två led framför spegelväggen och gör en flamenco position.
Nu är mina kläder i stort sett genomblöta , tackar vår fröken så mycket och tar adjö.
Fixar en bocadillo i närmaste café att ta med ned till stranden. Rullar ned som vanligt, inget tramptag, svalkar oss i havet, sätter oss på Burrinabeachen och med kaffe intar vår torkad skinka/ost med tomater smörgås i solgasset, mmmm.... Sämre förmiddagar har man väl haft.
